Min resa med isotretinoin orifarm

Jag har aldrig haft några speciella problem med finnar innan för just 8 månader sedan. 2:an på gymnasiet och stressen tog över och just därför trodde jag att det var stressfinnar. Nu ska jag vara noga med att säga att mina finnar är ytliga, inga bölder utan röda finnar. Men dessa finnar försvann inte när vi fick sommarlov. Det var inte massor med finnar i hela mitt ansikte utan på vissa partier som hakan, kinderna och pannan. Tre fyra stycken lysande röda finnar på varje ställe. Men detta var tillräckligt för att sakta börja bryta ned mitt självförtroende. Det blev jätte jobbigt att sminka mig och att åka ut och bada var hemskt för då försvann ju sminket. Och man vill ju inte ens ha smink när man ska sola och bada? Visst att sola gjorde att det såg lite bättre ut men mina vänner, dom är näst intill finnfria. Vilket gjorde att jag kände mig ännu äckligare och fulare. Iaf sommaren gick och finnarna bestod. Under denna tid hann jag med att besöka min läkare ett antal gånger och få ett antal gäng krämer utskrivna. Tror jag har testat alla men ingen funkade. Då kom det på tal om antibiotika. Det var bara det att jag inte fick äta antibiotika eftersom det vid en tidigare urinvägsinfektion upptäckts att jag fått i mig en tarmbakterie som kan göra mig resistent mot antibiotika för resten av livet om jag äter det. Så så var det med de. Läkaren kunde inte göra mer, men hen skrev en remiss till hud.

 

I Oktober fick jag komma dit. Hen konstaterar att det är mycket aktivitet i mitt ansikte, finnarna var ytliga men det behövdes behandling. Men det ända alternativet som fanns för mig är den starkaste acnemedicinen som finns typ. Isotretinoin orifarm som hen berättade var mycket fosterskadande och jag skulle behöva ta blodprov en gång i månaden osv... Det lät inte bra, jag blev skrämd. Mina finnar var somsakt ytliga och jag ville inte behöva äta den starkaste medicinen som man egenligen inte ska äta om man inte provat all annan antibiotika som finns typ. Men tack vare denna älskade tarmbakterie var det mitt ända alternativ. Men det fanns en kräm kvar jag inte hade testat så jag valde den först. Differin tror jag den hette, rätt så lik epiduo som jag redan hade testat. Vi bestämde att jag skulle ge den en månad och sen fick jag en telefon tid. Under denna tid blev min hy ännu sämre, i samband med min mens fick jag ett finnutbrott som aldrig förr vilket resulterade att jag inte ens gick till skolan. Jag ville inte äta den där starka medicinen så jag tog kontakt med en hudspecialist och gjorde en acnebehandling. Hjälpte inte ett skit, som att kasta penga i sjön. Men hen förstod mig och hjälpe mig så gott hen kunde. Jag fick testa smink (de smink jag använder idag och är räddaren i alla lägen, ska skriva om det senare) och så visade hen mig nya rengöringsprodukter. Började då använda dessa.